Att rädda och konservera konst

Susanna Barros är utbildad målerikonservator vid Göteborgs universitet. Sedan 2010 har hon arbetat med vård av kulturobjekt och byggnadsminnen, framför allt med inredningar, tavlor, skulpturer, möbler och väggmålningar. Senare arbeten har också handlat om graffiti. 2024 flyttade Susanna sin verksamhet från Gotland till Ystad.

Genom ålder och yttre påverkan, som klimat och förstörelse, utsätts konst för förändringar. Går det att rädda den genom konservering eller behövs det till och med en kompletterande restaurering? Hur aktiv kan man vara utan att verkets struktur förändras? Susannas arbete innehåller allt från provtagning och kemiska analyser till praktisk handpåläggning och samarbeten med andra hantverkare.

Genom många århundraden har idealen för konservering och restaurering skiftat från hårdhänta och rent av förstörande arbeten till en bevarande attityd. Det var ofta vanligt förr att fylla i och ”försköna”. Alltså i bästa fall på den tiden att försöka restaurera och återskapa. Nu har attityden förändrats från estetik till mer etik. Kunskapen har också ökat om den yttre miljöns påverkan. Arbetsmetoderna har utifrån det också utvecklats till att mer inriktas på konservering och för konstens del att rädda för framtiden.